Kungliga Djurgårdens förvaltning (KDF) lät häromdagen hugga ner det ståtligaste av de träd (och tre andra) som välkomnat miljontals Djurgårdsbesökare vid Djurgårdsbron. Det var en 115-årig sykomorlönn, den mest vördnadsbjudande i lönnsläktet.
I området ligger Djurgårdsbrons sjöcafé, med servering på en stor brygga och i en paviljong på vattnet, samt uthyrning av cyklar och båtar. Också Royalkiosken vid Djurgårdsvägen hör dit. De tre åttkantiga byggnaderna har en för Djurgården anpassad paviljongarkitektur.
KDF ska nu på ett okänsligt sätt ersätta paviljongerna med en långsträckt byggnad tvärs över den livligt frekventerade gångvägen längs vattnet. Cafépaviljongen blir wc och flyttas till platsen för Galärvarvets kulturhistoriskt intressanta vaktbyggnad (nu wc), som rivs. Paviljongen på vattnet blir något större, fyrkantig.
Huset har av KDF presenterats som ett informationscentrum för Djurgården och Nationalstadsparken, med åretruntöppet café. Informationsdelen utgör dock endast 5 procent av totalytan på omkring 730 kvadratmeter. Resten är i realiteten en rejäl restaurang. Benämningen ”Djurgårdens besökscentrum” är således vilseledande varubeteckning.
När uteserveringen är stängd kommer souterrängvåningens vida synliga fasad mot vattnet att vara sluten, med en tre meter hög stenmur och sex zinkklädda portar. Det hade varit möjligt att i stället bygga en spektakulär, men mindre byggnad utan att förstöra det parklandskap som man vill informera om.
Huset har nu skjutits mot söder, vilket medför att man också måste såga ner en praktfull 23 meter hög lind. Förra året infördes ett interimistiskt skydd mot trädfällning inom Nationalstadsparken, för träd med en stam grövre än 60 cm i omkrets. Lindens omkrets är 220 cm. Ett minimikrav borde vara att man justerar byggnaden inom detaljplanens ram, så att den magnifika linden kan stå kvar.
Fredrik von Feilitzen, fd styrelseledamot i Föreningen för dendrologi och parkvård.
(Denna text har tidigare varit publicerad som insändare i Dagens Nyheter.)