Vi besökte Bellmanshuset

Bellmanshuset sett från Djurgårdskyrkan. Foto: Holger Ellgaard, Wikimedia Commons.

Den 25 april var ovanligt kall och bjöd på föga inbjudande väder. Trots detta hade cirka 20 personer kommit till Bellmanshuset på Långa Gatan för att höra Mats Hayen, ordförande i Bellmansällskapet, berätta om detta och andra märkliga gamla hus i Djurgårdstan. Han är också arkivarie vid stadsarkivet och historiker. Med på visningen var Anders Henriksson som vuxit upp i detta hus från 1949 till 1969.

Vi startade vid Allmänna Gränd där Mats Hayen frammanade bilden av upptimrade stugor från Åland som låg där ABBA museet nu ligger. Detta var ett sjukhus för de mängder av sjömän som skadats under krigen. Flottan hade då på 1600-talets andra hälft ännu inte flyttats till Karlskrona så den karga bergknallen valdes att hysa alla dessa stackars människor, som också dog i mycket hög utsträckning och lades i en väldig massgrav alldeles utanför knuten.    Sjukhuset och massgraven låg dock inte långt från stängslet till den kungliga jaktparken och Karl XI påpekade för ansvariga att hans jakt stördes av stanken speciellt under varma sommardagar. Följden blev att en kyrkogård anlades söder om Långa gatan. I anslutning till denna uppfördes båtsmanstorp och kaserner och därmed hade de första ansatserna till Djurgårdsstan skapats.

Sedermera byggdes också ett varv upp men ännu tidigare började Djurgården bli ett populärt ställe för sommarboende. Mats Hayen påpekade att man ser på trähusen att de inte byggts efter de stränga brandsäkerhetsnormer som gällde inne i stenstaden. Loftgångar som i Mjölnargården möjliggjorde uthyrning av små rum med egen ingång.  De som ägde detta och andra hus i grannskapet hade insett att uthyrning till sommarboende var lukrativt. Det gick också att tjäna pengar på att etablera sig här med ett stort antal krogar och serveringar.

Själva Bellmanshuset är ett intressant minnesmärke i flera avseenden, men anknytningen till Bellman är inte så övertygande trots en av ägarnas idoga bemödanden att bevisa motsatsen. Jakob Schultheis, grundaren av Gröna Lunds Tivoli, inredde till och med ett särskilt Bellmanrum att visa för en betalande allmänhet. Det finns väggmålningar i huset som kan anknytas till Bellmans texter men seriös forskning har inte visat något säkert samband. Dock är det ovedersägligt att ett av Carl Michaels dopvittnen bodde i huset under åtminstone ett år. Så chansen finns att Carl Michael Bellman vid ett års ålder kan ha varit där på besök med sina föräldrar.Med eller utan Bellman var vi alla mycket nöjda och betydligt mer bildade efter Mats Hayens lågmält engagerande och mycket sakkunniga visning.

Klas Jonsäter, medlem

 

Det här inlägget postades i Historiskt perspektiv, Tidigare aktiviteter. Bokmärk permalänken.