För att vi ska njuta av lingon, blåbär, smultron, äpplen, vinbär, päron och så vidare, behöver en liten insekt ha pollinerat dessa frukt- och bärväxters blommor. Just nu finns det inte så många bin och humlor och andra pollinerande arter, så vi kan hjälpa dem på traven bla. genom att skapa boplatser för dem, sk vildbihotell, insektshotell eller bibatterier.
Pollinering
Pollinering av insekter är superviktig för två tredjedelar av alla odlade grödor i världen och nästan 80 % av alla vilda växter i världen (Källa: Pollinering – Osynliga mirakel).
I Sverige är det vilda bin – humlor och solitära bin (se nedan under Gäster för mer information) och honungsbin som sköter den mesta pollineringen, men även fjärilar hjälper till.
Pollinering sker då pollen från en hanlig könscell i en blomma kommer till en honlig könscell i en annan. Då pollineras växten vilket leder till att ett frö kan bildas. Fröerna i sin tur växer i det vi vill äta: äpplet, jordgubben eller blåbäret (Pollinering).
Gästerna i ditt vildbihotell
Vem kommer flytta in i ditt Vildbihotell? Det kan vara gäster med dessa fina namn: Sandbi, Röda murarbiet, Tapetserarbiet, Ullbiet, Lysingbiet, Storullbiet, Citronbiet eller Blomsovarbiet.
Det finns tama bin och vildbin. De är en sorts steklar (ordningen Hymenoptera) med 18 000 kända arter i världen. De lever av blommornas pollen och nektar. Honungsbiet är ett tambi och har givit människan honung i 6000 år. Övriga arter kallas vildbin, uppdelade på humlor och solitära bin.
De är de solitära bina som kan bli dina gäster! Solitära bin hör till de viktigaste pollinatörerna av fruktträd och bärbuskar i våra trädgårdar. Hjälper vi naturens och trädgårdens solitärbin med bostad får vi människor mer bär och frukt!
Medan honungsbin och humlor lever i samhällen lever solitärbin ensamma. Nästan 300 arter vildbin finns i Sverige, de flesta i södra delen. Var tredje art (98 stycken) är upptagen på rödlistan över hotade arter. Den främsta orsaken är att det småskaliga jordbrukslandskapet försvunnit.
Solitära bin är ofarliga för människan. Eftersom de inte har några samhällen att försvara har de inte behövt utveckla några giftgaddar. Om de provoceras, t ex om du håller ett solitärbi i nypan, försvarar det sig. Men gadden är så svag att de flesta inte rår på vår hud. Ett litet svagt stick som det inte är någonting att bry sig om. De som har biallergi behöver alltså inte vara särskilt oroliga.
Vildbihotellet
Det finns flera sätt vi kan hjälpa våra insektsgrannar att bli flera så de kan hjälpa oss att pollinera växterna. Vi kan plantera blommor som de gillar och som blommar tidigt så de får en bra frukost efter vintern eller gott att äta under sommaren.
Vi kan också se till att det finns bra platser för dem att lägga sina ägg. Humlor och honungsbin bor i stora samhällen, men de vilda biarterna är solitära, dvs. de bor inte i samhällen utan honan flyger själv omkring och äter (och pollinerar) och när hon träffat ett han-bi och blivit befruktad lägger hon ett ägg som får utvecklas till larv och sedan till vuxet bi på egen hand. De gillar håligheter i död ved, alltså i gamla träd. Det finns alltid för få gamla döda träd så vi kan skapa dessa håligheter för vildbina!
Vildbihotell kan byggas på flera sätt: man kan borra hål i stubbar eller plankor, eller bunta ihop ihåliga rör av tex bambu, hallonstänglar eller fläder.
Samla ihop ett knippe rör till ett bunt, knyt om, och knipsa av dem så att bunten blir ett par decimeter. Försök hitta olika håldiameter, mellan 4 – 10 mm. Då lockar man flera olika arter att bebo håligheterna, som citronbi, blomsovarbin, bladskärarbin (tapetserarbin) och murarbin.
Trälevande bin bor gärna i borrade hål i plankbitar eller vedträn. Om håldiametern är 4, 6 och 8 mm så kan flera arter av olika storlek använda hålen under hela sommaren. Gör hålen minst 5 cm djupa. De igenmurade hålen är preparerade av röda murarbin.
Solitärbina vill gärna göra en “hall” som stänger av så att inte andra insekter kan komma in, t ex hindra parasitsteklar att stoppa in sitt äggläggningsrör i den nykläckta larven som isåfall dör.
Kommer fåglar och äter bina kan man sätta för kycklingnät, som ett visir, så är den faran avvärjd. Oavsett om man gör vildbihotell av pinnar eller brädstumpar är det viktigt att hålen inte går rätt igenom. De skall vara förslutna i ena änden. Honan murar igen ingångshålet när hon är klar med äggläggningen.
Var kan man sätta upp hotellen?
Solitärbina gillar morgonsol och kvällssol, men inte gassande sol hela dagen. Ett bra läge är sydsidan under takfoten så att de är regnskyddade, eller utanför ballkongräcket, eller på ett träd i söderläge. Bina söker bon från golv till tak, men mest nära marken. Borrar man hål i stubbar kan dessa stå på sydsidan av ett uthus, ungefär som ett gäng huggkubbar.
På Naturskyddsföreningens webb kan du hitta mer information om hur du kan göra det naturvänligt där du bor.
Här kan du hitta information om hur man biholkar, bibatterier och insektshotell.