Manillaeken får luft och ljus

Ekarna, som har en speciell ställning på de kungliga markerna, ses regelbundet över och får vård och omsorg vid behov. I oktober var det Manillaekens tur.

Träden och skogarna på Djurgården sköts med stor omsorg av Djurgårdsförvaltningen. Det synliga för oss flanörer är kanske mest när almsjuka almar måste tas ner eller sly röjas bort för att återskapa luftiga lundar.

Den som vandrat under de riktigt gamla ekarna, har kunnat se betongen som fyller de ihåliga stammarna. Betongen, trodde man förr, skulle utgöra en ny ryggrad när ekens innandöme pulvriserats.

Betong förlegad metod

Det sägs att en ek växer i 300 år, står i 300 år och tillbringar ytterligare 300 år med att långsamt dö. Betongfyllningen var en metod som skulle ge träden en chans att stå längre för både människor och insekternas skull. Tidigare skulle ruttet trä tas bort genom att skrapa eller till och med bränna bort det. Efter det fyllde man i de ihåliga delarna med betong.

Nu har kunskapen och metoderna utvecklats. Idag vet man att träden skadas mer när det dåliga träet tas bort. Dels för att färskt trä exponeras och därmed börjar förstöras av de nedbrytande processerna. Dels för att trädet själv är bäst på att ta hand om angrepp och dessutom använder det trä som redan skadats, eller angripits av olika svampar, som ett skydd. Innanför avtar förmultningen.

Det som ser ut som pulveriserat innandöme – den så kallade mulmen – består inte bara av finfördelad ved utan även av lövrester, gnagmjöl efter skalbaggar, täckvingar efter skalbaggar, äggrester. Vissa växter, djur och svampar är beroende av just denna miljö, till exempel den unika läderbaggen.

Manillaeken fick en tre-stegsbehandling

I omvårdnad av den gamla Manillaeken var första steget en ny livrem. Livremmen behövs för att hålla ihop stammen som har olika sprickor i sig. Det gamla järnbandet som suttit som ett skärp högt upp på stammen byttes ut mot en ny fräsch vajer.

Betongen inuti bilades och pillades loss. Nu kan man se rakt igenom trädet på sina ställen. Trädvårdarna hittade ett gammalt ägg inne i ett hål – en påminnelse om hur viktig ihåliga träd är för många fåglar. Vem vet, kanske fler fåglar kan flytta in till våren?

Manillaeken beskärdes också försiktigt. De längsta, och därmed tyngsta, grenarna ansades så de inte skulle utgöra någon fara för förbipasserande och för att trädet skulle få en bättre balans.

Lite spännande blev det också under behandlingen. När järnbandet sågades av, tog den torra barken eld. För säkerhets skull ringde trädvårdarna brandkåren som kom och såg till att all glöd försvann.

Men glöd fanns det kvar! I trädvårdarnas ögon och i deras berättelser om arbetet och vården de gav sin ”patient” Manillaeken. Roligt att träffa så engagerade och trädkunniga personer som de från Nordic treecare.

Manillaeken eller Kungseken?

Djurgårdsförvaltningens jägmästare Henrik Niklasson berättar att trädet som står i korsningen Djurgårsvägen-Manillavägen heter just Manillaeken. ”Kungseken” som stod intill men nu är borta, användes under 1800-talet som en av flera möjliga vändpunkter för turer ut på Djurgården med häst och vagn. Läs mer om Kungseken och Manillaeken i Djurgårdsbladet, nr 4, 2016. Får du inte Djurgårdsbladet?

Vill du besöka Manillaeken går du till korsningen Manillavägen och Djurgårdsvägen eller kliv av buss 69 vid antingen hållplats Manilla eller Manillavägen.