Kaknästornet lockar fortfarande många besökare och i Östermalmsnytt kunde man läsa om hungriga lunchgäster och glada barn som gillar utsikten.
Själv har jag alltid gillat Kaknästornets lite hemliga skog. Innanför elljusspåret finns en omväxlande skog med sankmarker, lövskog, barrskog, hällmarker där mossan och lavarna tävlar på stenarna. Fina små ställen för det medhavda kaffet.
När jag söker på nätet hur långt elljusspåret egentligen är får jag upp 1,9 respektive 2 km på olika bloggar. Nog känns det längre i det kuperade landskapet på den slingrande stigen, men vem har rätt?
Att gå vilse i skogen är lite svårt. Förutom elljusspårets lampor i skymningen, står ju faktiskt tornet där upplyst och vänligt. Man ser det förstås inte från alla gläntor och dungar, men här och där får man vända ryggen till tornet ett litet slag för att låtsas att man är ute i riktiga vildmarken.
Intressant är även tornets verkliga roll som spindeln i sändningsnätet för 600 mediekanaler och som viktig del i Sveriges Radios sändningar.